Margareta Sandin
Jag är född och uppvuxen i Nykarleby, intill älven och med Topelius barndomshem Kuddnäs i söder och gravgården i norr. Allt område däremellan – och lite på den äldsta, då rätt vildvuxna, gravgårdsdelen – var en utmärkt lekplats för ett fantasifullt barn. Där leken slutade tog ritande, skrivande och läsande vid. Jag läste och läste och, enligt de äldre generationerna, förstörde ögonen och fyllde huvudet med onödigheter. Åtminstone fylldes barnahuvudet av all slags figurer och berättelser som också tog form på papper, som bilder eller berättelser eller både och i samverkan.
Efter gymnasiet studerade jag konst och konstvetenskap, en del litteraturvetenskap och annat smått och gott (som man kunde göra på den tiden).
Småningom började jag få mindre bildbeställningar, som blev till större illustrationsuppdrag och som slutligen ledde till att jag sedan ett antal år, och relativt sent i livet, frilansar som illustratör. Och i princip håller på med det jag gjorde redan som barn; ritar all slags figurer i samverkan med berättelser.
Vad är kärnan i ditt konstnärskap?
Borde man veta det? Man är så nära det man själv gör. Men det är förmodligen fokuset på människofiguren, att hitta karaktärer som väcker sympati och som läsare förhoppningsvis vill umgås med en stund. Miljöer med detaljer som det kan ta tid för en betraktare att hitta är också rätt roligt att göra. Och gärna en humoristisk touch.
Varför är litteratur viktigt?
Den erbjuder underhållning, kunskap, visdom och verklighetsflykt. För att nämna något.
